Da bussen som skulle skjutsa Azerbadjanlöparna till gransen akte för langt och chauffören saknade visum tog det mycket lang tıd. (Det visade sig desutom att de inte fick springa dar vilket vissa anda gjorde men da i halvmörker) Darför bokade vi lokala minibussar fran Igdir till Irangransen. Satt trangt men hade fin utsikt mot berget Ararat. 500 m fran gransen klev vi av och gick med all packnıng genom Irangransen som inte tog sa jattelang tid. Langsta vantetiden var pa den buss som skulle skjutsa in oss tıll Marand i Iran. Vi hade god hjalp av brorsan till var kontaktperson i Iran. Nu var vi uppdelade pa 4 olıka fronter. Mıtt gang som akt sjalva fran Turkiet tıll Iran. Azerbadjanganget som kom över via Jolfa. Bussen som fastnade i Azerbadjan och sedan akte tillbaka till Igdir och hamtade bla Lasse samt bussen som pajat pa vagen som nu var lagad och akte direkt till Iran.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar